Långt och öppet inlägg

Usch nu börjar denna dag gå mot sitt slut och det väntar fem dagars jobb för mig.. Men men jag ska ju egentligen inte klaga då jag nu har ett fast jobb. Jag har alltid längtat till ett fast jobb, men när dagen jag ska börja jobba närmar sig så vill jag bara komma på någon ursäkt till att inte gå. Väl på jobbet går det jättebra, men det är vägen dit,, men jag kan ha fått svaret på varför det är så.. 

För ett tag sedan så var jag till familjeläkaren för att bli remitterad till min psykolog som jag har haft samt att jag aldrig har varit glad sedan en period, men det slutade större än jag hade trott..

Läkaren jag var hos hade jobbat ett tag inom psykiatrin och gav mig en diagnos,, han gav mig PTSD (posttraumatisk stressyndrom). Han tyckte att det var ovanligt att jag hade kunnat bilda en egen liten familj samt att jag hade fått jobb då det inte är vanligt. Men jag ska säga er att det inte har varit lätt både med mitt barn och jobb.. Som jag skrev tidigare vill jag bara hitta någon ursäkt till att inte gå och jobba samt att det tog nästan ett helt år innan jag kunde glädjas av det lilla mirakel jag har varit med och skapat, visst har jag varit glad, men inte känt någon ork fast jag har haft ork också, det är jättesvårt att förklara. 

Jag vet själv hur jag har fått PTSD,, det började med att en som stod mig väldigt nära när jag var liten inte var så snäll emot mig och på grund av det haft mycket med socialen att göra och fått flyttat runt genom större delen av Sverige, från Skövde till Boden. Jag har även varit mer eller mindre ett föremål för soc. Och sen en dag ger de bara mig en nyckel och de förväntar sig att jag då ska stå på egna ben. Visst det gjorde jag, men det var bland det svåraste jag har gjort att efter så mycket människor och regler runt mig vara ensam med mina egna regler som jag skapar själv. 

De vanligaste symtomen vid posttraumatiskt stressyndrom är:

  • att återuppleva traumat i form av återkommande och påträngande minnesbilder. Det kan ske både när man är vaken och när man sover, då i form av mardrömmar. 
  • att man försöker undvika allt som på något sätt påminner om traumat. Det kan leda till att man isolerar dig från familj, vänner och arbetskamrater. 
  • en överdriven vaksamhet. Den överdrivna vaksamheten kan göra att man blir onormalt lättskrämd och lättirriterad. Man kan få omotiverade vredesutbrott, koncentrationssvårigheter och problem med sömnen. 
  • minnesförlust. Den kan vara total och är oftast begränsad till tiden precis före, under eller efter traumat.

Kommentera här: