Detta gör mig så ledsen!

Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag inte har kontakt med mina biologiska föräldrar. 

Nu kommer det ett långt inlägg, hoppas att ni orkar läsa. 

Min mamma började avsluta lite sakta kontakten med mig när jag väntade Edvin, på nio månader frågade hon inget om hur det var, hur jag mådde, ingenting. När han sedan kom och fram tills idag har vi bara träffats tre gånger, sist vi träffades var i slutet av november 2014 och redan då visste jag att vi inte mer kommer att träffas som familj.. Om jag får välja fritt själv så är jag helt övertygad om att hennes sambo har bett henne att välja, välja mellan oss och honom och då väljer honom! Det gör så ont att hon väljer bort sin egen dotter och sedan vill få det att se ut som mitt fel och val.. 
Jag har själv valt bort kontakten med min pappa, som vi kan ta i ett annat inlägg. Och min mamma skriver en dag till mig, att om inte min pappa ska få vara morfar, så skulle inte hon behöva vara mormor. 

När jag ser henne ute undviker hon mig så mycket det bara går. Hon går andra vägar om hon kan. 

Med min bror åker dem bara till en gång om året. Kan ni tänka er att bara träffa sin son en gång om året bara! Och när vi var hos honom igår sa han att han skulle åka till mamma under påsken, om han fick. Hon är alltså inte säker om hon vill att han kommer. 
Visst min bror är utvecklingsstörd och har en del bokstäver, men jag menar han är världens bästa bror!

En annan gång när han pratade med mamma i telefonen sa hon tillslut, "Fredrik, jag orkar inte med dig!"
Vem säger så till sitt eget barn?? Han vart ju såklart jätteledsen! 

Jag har alltid sedan jag var lite fått vara en tredje förälder till min bror istället för syster, då mina föräldrar inte har klarat av att vara det, det är jag som sätt de förändringar han har gjort, medans mamma tror att han inte har förändrats någonting alls. 

Kommentera här: